I found this song in the youtube favourites of a friend of mine while he was getting dressed for a party or something like that. I ended up listening to it again and again and again and again while spinning on his chair and singing along. I've always loved swedish. It's such a precise, tender and beautiful language. And these lyrics are so bittersweet...
~
jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv, precis som du
jag skulle andas i det tomrum som ble över
om du lämnade mig nu
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig at drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi til slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat
som jag varit med förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringe
om jag inte fanns
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldri ha tålmod nog att bli förstådd
ingen känner mig så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu
~
I would wake up in the middle of the night
and get up and go for a long walk
I would allow my gaze to meet the eyes of others
in an unfamiliar city
I wouldn't be in such a hurry to meet someone new
I'm quite preoccupied with myself, just like you
I would breathe in the empty space left behind
if you left me now
I would sit on a train headed for Paris
and leave Stockholm be
I would get the time to myself
that I've said that I want
I would allow myself to dream a hundred miles through Europe
about a stranger just as trusting as you
I would try my lips against someone else
if you left me now
I would manage to live without that gaze
that always throws me off balance
I would miss that moment we always have
when we finally make up
I would, perhaps, seek out some of the contacts that I've lost
that I've been with before, somewhere
I suppose there's someone you would call
if I didn't exist
I would, perhaps, dig up someone younger
like a feather in my cap
it would get too empty if there were no one there
to keep me warm throughout the night
but I would never have enough patience to be understood
no one knows me as well as you do
I would get stuck to my own loneliness again
if you left me now